”You are the best, better than the rest ”ekar i öronen när jag kör min morgongympa med appen 7 minutes och en Cheerleader´s röst som entusiastiskt uppmuntrar. Det löjliga är att hon faktiskt får mig på lite bra humör:) tänk vad lite positiv feedback kan göra, öven om det bara är från en app.

Möter upp Frida till frukost och vi pratar ihop oss om dagen. Frida och jag har samarbete kring en rad olika projekt och hon är en grym, riktigt grym designer!

Ett nytt litet ben hos soulosofie är på väg att ta form- hållbara material, känslan av hantverk, för små, riktigt små själar och för det viger vi dagen. Letar material och trimmings och en massa annat.

”Stop, go back, turn around” skriker jag helt plötsligt i bilen.  Jag skymtade i ett litet stånd längst med vägen en produkt som kunde vara perfekt för vårt nya lilla ben. Vi åker tillbaka, lyckas klämma oss fram till ståndet och köper 2 prover i fruktansvärda färger och 100 % polyester… Galet fult men med lite justa print, bättre kvalitéer så kommer det bli så bra:))

100 gånger, minst, har jag varit i Indien och ändå blir jag fortfarande lika fascinerad och inspirerad när jag kommer hit. Det finns alltid något nytt att upptäcka eller hitta. Bara man letar.

Från det lilla ståndet vid vägen väljer vi att promenera en bit, med vår bil som följer efter oss i snigelfart, för vi är helt till oss av alla vackra målade väggar i färger som är helt galet fina, och dessutom i kombination med varandra, . Efter ett tag blir mitt minne fullt och våra batterier i telefonerna dör. Så vi hoppar in bilen och kör tillbaka till hotellet. Gissa om mitt instagramfläde kommer svälla över målade väggbilder.

Klockan vara bara 5 när vi kom tillbaka och jag som hatar dötid föreslog att vi skulle ta oss till nästa destination direkt och åka till Karur. Både Jayan och Frida var på den iden.  Efter mkt diskussion med hotelldirektören lyckades vi checka ut och få till en bra deal på priset trots att vi bommade natten.

Sagt och gjort, 30 min senare sitter vi i bilen, i mörkret, på väg mot Karur. 

2 timmar senare, kallsvettig av alla nära döden upplevelser av ”nästan frontalkrockar”är vi framme!

Vi tog oss bokstavligen in bland tvättlinorna hos folk.

ja hur tänkte vi här:)

0